2011-08-25
Elarbete - växelmotorer och el är dragen på den första sektionen.
Växelmotorerna är från Conrad och dom jobbar mot växeln genom "stötstänger" i 1mm pianotråd enligt det system som blivit mer eller mindre standard i skånskaN.
Ett hål, 1 mm, borras mitt i den tjockare "slipern" bredvid växelföraren och ner genom underlaget. En bit 1 mm pianotråd böjs till enligt bilden och sticks ner i hålet med den krtare biten i växelförarens hål.
Här har jag låtit pianotråden löpa direkt i hålet i plywoodplattan, men vill man så kan man sätta en bit mässingsrör som lagring genom plywooden.
15 mm under plattan böjs tråden 90 grader så den löper parallellt med långsidan på växelmotorn.
Från växelmotorn överförs kraften med en pianotråd med 2 90 graders böjar.
Fästet mellan pianotrådarna kommer från en sönderskuren "sockerbit" där ena skruven tagits bort. Placeringen av fästet ställs in så att rörelsen uppe vid växeln blir lagom lång.
I motorns fäste har ett 1 mm hål för pianotråden borrats upp och när tråden sitter på plats så böjs den lätt på andra sidan hålet och håller sig sedan på plats.
OBS - ibland ser man tips på att den fjäder som sitter inne i växeln skall tas bort. Den behöver INTE tas bort med denna monteringsmetod! Tar man bort fjädern riskerar man att växeltungorna kan resa sig lite, så rör inte växelfjädern!
Varje växelmotor har fått sina anslutningar dragna till "sockerbitar" - en för styrning och en för matning till spårkorset. Styrningen har sedan kopplats till dekodern som blir spindeln i nätet.
Styrningen kommer från CML Electronics, och består av dekoderkort för 8 motorer styck (DAC20) och ett panelkort till styrpanelen (DTM30). Korten kopplas ihop med ett eget LocoNet.
Fördelen med att använda dessa kort, istället för en traditionell panel med switchar, är att det blir mindre kabeldragning och betydligt större möjligheter till förenklad logik.
Eftersom det blir en ganska komplex station med många tågvägar, både tillåtna och otillåtna, så måste det till stöd för att vem som helst ska kunna sköta stationen utan vana och utbildning. Stödet blir i form av tågvägar - ett knapptryck räcker för att lägga upp en väg från en infart till ett givet perrongspår. Korsväxlar får också en förenklad styrning. Styrpanelen får lysdioder för att visa läget.
De första testerna av elektroniken verkar mycket lovande - väldigt lätt att bygga upp logiken via datorstöd.
Dock blev det ett problem - dekodrarna orkar inte driva Conrad-motorerna! Nu kunde det lösas med en enkel drivkrets av två transistorer (per utgång) men lite synd på ett annars riktigt bra kort!
Modulen Klågerup består av5 sektioner (delmoduler). 3 st 1 meters i mitten och 2 resp 1 mindre sektioner i ändarna.
I den ena änden på Klågerup finns två infartsväxlar och dessa hamnar på varsin av dessa småsektioner. Att montera en egen dekoder för dessa växlar blir lite kostsamt så därför leds styrtrådarna över från lediga platser på en dekoder sittandes på en annan delmodul.
Kabeln mellan dekodern och växlarna på andra sektioner måste kunna delas vid transport och för detta valdes "som vanligt" en DB-25 förlängningkabel. Denna kabel delas på lämpligt ställe och trådarna löds eller skruvas på lämplig plats.
I bilden nedan är denna kabel markerad och kommer in till en "sockerbit". I det här fallet var det bara 4 trådar som behövdes.Till höger i sockerbiten finns en likadan kabel inkopplad med endast två trådar. Denna går vidare till den andra infartsväxeln på sektionen bredvid.
